Längtorna

En längtan

Ur Aino Trosells Hjärtblad

"Bakom sänkta ögonlock halvt ner i drömmen kommer det där ordet som hon själv har hittat på: längtorna. Som gläntorna, som hägringarna i vardagskampen, glittret, blicken, energin. Nya infall och berättelser. Som gnistor, som stjärnor som föds i den mörka och gåtfulla rymden.
Livet är en brokig väv och funnes bara hjältar skulle inga färger längre finnas. Och hade inte historierna funnits skulle Hulda vara fattigast av fattiga.
Är tiden verkligen en linje? Är den inte snarare en lök, som blir allt större? Att hon har haft den ofattbara turen att hamna överst? Utan det som finns inunder kan hon dock lätt fara iväg med vinden. Att vara en liten del av en växande obegriplig helhet är svindlande.
Livet började inte när hon föddes och det slutar inte heller när hon dör. Och en gång ska hon vara en av alla dem som gick före."