En liten idyll söder om Themsen

Sydväst om Hammersmith Bridge ligger Barnes, en idyllisk småstadsliknade borough bara minuter från det hektiska London city. För tjugo år sedan var det buss nummer 9 som tog oss in till stan. Idag heter de 33, 72 och 283.

Hammersmith Bridge

För den som reser till London lockar naturligtvis shoppingen i Covent Garden och butikerna på Oxford Street. Det stora utbudet av berömda platser, byggnader och muséer fyller dagarna med aktiviteter för de flesta turister. Få Londonbesökare funderar på att ta sig till andra sidan Themsen.
Därför tänker jag tipsa om vad som finns bortom storstadsmyllret och turistbussarna. Där, på andra sidan Themsen, där en del av det riktiga England tar vid.

Om du tar bussen från Hammersmith till Barnes ska du hoppa av vid The Red Lion. Korsa gatan och sikta in dig på Church road - en liten butiksgata som skymtar på andra sidan vägen. Stanna en stund i den lilla butiken Blue Lavender och njut av blommor, heminredning och flätade korgar. Ser ni hjärtat på bilden? Visst är det läckert att låta butikens fönster inramas av ett vackert pilehjärta!

Fortsätt in på Church road. Ta en titt i Second handbutiken på vänster sida. Här kan du fynda vackra festklänningar och samtidigt skänka en slant till välgörenhet. Passera den lilla kyrkan och fortsätt mot den lilla grönsaksaffären längre fram. Two peas in a pod fanns redan på min tid och är lika charmig och inbjudande nu som då.

Two peas in a pod

Miljövänlig färdkost

Slink sedan in på puben The Sun in vid Barnes pond och vila fötterna en stund. Ta en kaffe eller en uppfriskande Stongbow och blicka ut över dammen och den vackra parken på andra sidan vägen.

Vandra sedan vidare till Rose cottage. Har du tur är det välgörenhetsbasar där, precis som när vi råkade ha vägarna förbi. Här har Malin och jag gått i skola. Sprungit upp och ned i Rose Cottages vindlande trappor i jakt på Proficiency. Nu satt lokala välgörare kring borden och sålde kakor, marmelader och handarbeten - på äkta engelska manér. Vi gick alla därifrån med väldoftande små lavendelkuddar.

Väldoft i kvadrat

Har du väl funnit dig till rätta i Barnes och fått smak på lugnet i London, gå ned till Themsen och hoppa på tåget till Richmond och den otroligt vackra Richmond Park. Där finns ännu en pärla att upptäcka.

För en vecka sedan...

Töser på väg

... satt vi på Sturup fulla av förväntan och ett härligt pirr i magen. Solen sken och humöret var på topp. Äntligen var vi på väg! Gissa om vi hade det roligt? Såklart! Det var underbart att få återuppleva London igen tillsammans. Det blev skratt, prat, shopping, nostalgitripper, restaurangbesök, god mat, god dryck och massvis av nya härliga minnen. Vi vandrade kilometer efter kilometer runt om i London och var eniga om att världsmetropolen var lika fantastisk nu som då.

Det var kittlande att känna vinddraget från tunnelbanetåget och dofterna från gamla tider. Men bäst av allt var att hitta det London vi mindes - ett London där det ständigt händer nya saker och där det sjuder av liv både natt och dag.

Jag och Nettis vid Trafalgar square

Barnes där Malin och jag bodde för 20 år sedan var så fint att det kommer ett separat inlägg därifrån inom kort. Tills vidare får ni nöja er med en klassisk turistbild på mina kära töser - Phonebooth, Church street, Barnes.

Malin och Nettis i Barnes

Motivation

Det där att få till en förändring är ju inte det lättaste.
Att motivera sig själv, eller andra, till en förändring är svårt.
Jag fick förmånen att, under en eftermiddagsstund, lyssna på en av de kloka. Carina Nildalen föreläste om "Samtal och aktiviteter som motiverar till förändringar". En mycket klok föreläsning, proppad av erfarenhet. Jag satt där och kända att många frågor som kännts svåra att svara på, ja ibland snudd omöjliga, fick enkla svar. Sådana där självklara och raka svar som man lätt tar med sig.
Aha!

Att skapa en förändring förutsätter motivation. Vad är då motivation? 

Jag fick med mig en förklaring:

Motivation - Movere

Att förflytta sig.

Att se avståndet till målet, uppnåendets värde och misslyckandets sannolikhet.
Eller kankse lite enklare:
Veta vart man står
och vart man skall gå.

Monsieur Linh och den lilla flickan, av Philippe Claudel

"En gammal man står i aktern på en båt. I sin famn håller han en lätt resväska och ett nyfött barn, som väger annu lättare än resväskan. Den gamle mannen heter Mensieur Linh. Han är den ende som vet att han heter så, för att alla som har vetat det är döda."

Så börjar "Monsieur Linh och den lilla flickan" av Philippe Claudel. En stillsam men innehållsrik  och full bok. Full av känslor som stannar kvar, även efter du läst klart den lilla boken, som upplevs som en poetisk novell.

Monsieur Linh är farfar till den lilla flickan och det är för henens skull han reser långt långt bort. Bort från den enda plats han någonsin kan kalla hemma. De kommer till en  plats helt olik det vanliga, en plats där Monsieur Linh inte har några resurser, utan är utlämnad till det andra ger.

På en bänk, míttemot en park, träffar han Mensiuer Bark som snabbt blir en fast punkt i hans nya liv. De två männen blir ömsesidigt viktiga för varandra. Och båda blir viktiga för den lilla flickans väl.

Detta är en bok olik böcker jag brukar läsa, ja på ett sätt olik alla bäcker jag läst. Trots det stora sorgsenheten som följer berättelsen är den inlindad i värme och tillit. En berättelse väl värd att läsa!

Dessa flinka fingrar...

Jag hamnar alltid i textilhörnan i Fina rummet under mina loppisbesök i byn och får ofta med mig en duk, en bonad eller något annat textilt hem. Tyvärr hamnar de flesta alster i min byrå, men jag ändå kan jag inte låta bli att köpa fler. Jag tänker på de människor vars flinka fingrar skapat dem, kvinnor som valt garn, tråd och mönster och skapat med omsorg.  Nu ligger deras arbeten där, som glömda drömmar. 


Jag tänker på de bonader jag har och funderar på personerna som skapat dem. Vad säger det valda ordspråket om den som broderat? Varför valdes just det? På min senaste bonad står det "Måttlig fägnad, lagom krus, gives uti detta hus". En smått otrevlig devis i mitt tycke, men charmig på sitt sätt. Kanske en bonad som hängde i ett hem där den lutherska andan vilade tungt över middagsbordet. 

Den käraste bonaden jag har hänger på en hedersplats i vårt hem - i mitt fina rum. En älskad person har omsorgsfullt broderat stygnen på bonaden. En kvinna som levde efter devisen hon valt.

Pirrigt värre

Imorgon är det dags! Då flyger jag, Nettan och Malin till London och hjälp vad det känns overkligt och pirrigt! Jag tror faktiskt inte att jag kan ta in det förrän vi sitter på planet, om ens då. Kanske blir det först när vi stiger av tunnelbanan på Piccadilly och promenerar bort mot Leicester square och Covent Garden. Då blir det till att nypa sig i armen!

Kul ska det bli! Får väl rapportera lite här på Kulturtanterna när vi kommer hem.
Väskan är inte riktigt färdigpackad än och fortfarande finns det saker kvar att förbereda. Alltså dags att lämna tangentbordet - See you later!

Egenplatser

Inspirerad av föregående inlägg kom jag att fundera över platserna vi återkommer till.
Platser som har ett värde, värde utan vår närvara.
Mervärde för oss, i att vara just denna plats.
Platser dit vi återkommer, för att landa ett slag, fylla på med energi och komma ner på jorden.

Jag for en kort tur till en av dessa platser. Kanske min favorit. Dit jag kommit många gånger genom livet.
En plats där även många av er varit.
Eller kommer komma dit.

En sak, som dessa plaster måste ge, är en direkt känsla. Bara av att komma dit händer något. Känslan finns där, innan du hunnit känna efter.

Stilla.

Stanna upp.

Något i atmosfären, något som inte går att ta på, men ändå är märkbart.

Ensamhet och tystnad om jag så vill. Bryts av en varm hälsning. Trygg vetskap om att fler finns här om man så behöver, men på avstånd.
Vågornas eviga rörelse som leder mig mot stillhet. Glittret på havets yta strålar mot mig. Skvalpet mot stenarna och klucket mot piren spelar i mina öran. Värmen och brisen känns mot min kropp.
Klippornas stenhårda sittunderlag, naturligt bekvämt för ett slag.

Termoskaffe och torr bulle. En bra bok som knappt läses, för stunden i sig är här. Nu.

En plats som jag vill bevara och gömma.