Njutbart

Ikväll sändes det första avsnittet av sex i serien "Den njutbara trädgården" i SVT. Titeln på programserien är talande - det är njutbart att följa Aly Fowler i hennes trädgård. Aly vill bli självförsörjande odlare och få det mesta ut av sin lilla trädgård i stan. Vi ska få följa henne på vägen dit. Trots att det sänts en del trädgårdsprogram förr känns den här programidén ny. Layouten är snygg, cool och fräsch, innehållet inspirerande och lärorikt. Vem vill inte odla grönsaker och skaffa höns efter att ha sett första avsnittet med Aly. Nyfiken? Kolla klippet.

Sean den förste banan

Yes!, skriker sonen. "Sean den förste banan" finns på Spotify! Jag kvider när "Diggidiggiding-dingding, här glider kingenin" ljuder ur högtalarna. Nä, inte nu, säger jag och fäller ihop locket på laptopen varpå ljudet eller oljudet i mina öron dör ut. Ser ungarnas besvikna miner. Faller till föga. Lyfter locket och hör barnens jubel. Och tänk - man kan bli glad av Sean Banan! Inte för att "olåten" blivit bättre än för en stund sedan. Nä, det är barnens uppenbara glädje som sprider sig i hela köket som gör mig glad. De ÄLSKAR ju Sean Banan! "Diggidiggiding-dingding, här glider kingenin"

Niceville av Kathryn Stockett

...har jag sträckläst de senaste två dagarna. Det är faktiskt en av de bästa böcker jag har läst på länge. Nästa torsdag ska vi diskutera den i bokklubben men jag kan inte vänta, jag måste rekommendera den nu.

Skeeter återvänder hem till Jackson, Mississippi, efter college och ser sina vänner och livet där med nya ögon. Det är tidigt 60-tal och hon berörs illa av den diskriminering och förnedring de svarta utsätts för.  

Skeeter skriver tillsammans med färgade hembiträden som arbetar i vita hem en bok om deras liv. Detta är extremt farligt vid den här tiden ... det har precis börjat brinna i Mississippi.

Skeeters före detta väninna Hilly är lite väl ond. Hon kunde med fördel ha framställts något mer nyanserat. Det är det enda som jag inte tycker känns helt trovärdigt.

Trots att boken behandlar starka känslor, stora kärlekar (inte minst mellan hembiträdena och de vita barnen) och svårt lidande blir den aldrig sentimental. Våldet och orättvisorna beskrivs utan större åthävor. Niceville är varm och vacker och påminner oss om att vi alla faktiskt är rätt så lika. Och om hur viktigt det är att våga vara modig.

Vårkänslor...

Vitsippor från i fjol.

Var det fler än jag som njöt av solen idag? En känd svensk författare uttryckte det så här för mer än 100 år sedan.

En dikt om våren

Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden,
nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och vår, så får vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten:
Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten.

Av August Strindberg

Trevlig tradition

Sista lördagen i månaden hålls det loppis i vår by och då vallfärdar människor till stationshuset både till fots och med bil. Den hugade köparen ser till att vara på plats innan tio för att göra de riktiga klippen. Ofta bildas kö utanför dörren minuterna innan det är dags. Tio slås portarna upp av gulklädda herrar och människor i kön försvinner snabbt in till olika avdelningar. En del stannar bland möblerna, andra ställer in siktet på bokavdelningen eller textilierna. Det hälsas bekant, byts några ord, varor prutas och föremål värderas. Trots att det hålls loppis en gång i månaden är det alltid förvånansvärt många nya saker som har tillkommit sen sist.

Koppar och fat på gammalt vis.

Idag fyndade jag en tavla, en liten kanna att ha blommor i, ett målat skrin och några frukosttallrikar. Loppisbesöket avslutades som vanligt med en god latte tillsammans med en vän på byns café. 

Min lilla kanna.

Tavlor i alla storlekar.

Spela spel, spela roll?

I P1:s Tendens och Barnen har man under veckan behandlat ämnet barn och spelande i serien "När datorspelen tar över". Programmet ser på spelandet både ur de vuxnas och ur barnens perspektiv. Det tar upp hur vi föräldrar känner det när våra barn blir fixerade vid  "datorn" och berör frågor som: Vad är lagom mycket spelande? Hur förhåller vi oss till skärmtid framför TV och dator? Hur bibehåller vi ömsesidig respekt när vi sätter upp gränser? Hur mår vår barn av för mycket stillasittande och vilka regler och begränsningar ska vi sätta?

Alla som har barn i "spelåldern" känner igen sig i frågeställningarna. Frågeställningar som kräver att vi tar ställning. Martina Wagner på Medierådet, själv förälder, resonerar sunt kring frågorna i fredagens program av Barnen - "Spela spel, spela roll?" Lyssna själv och avgör!

En onsdagkväll med Carnage

Jag kan verkligen rekommendera Carnage! En film som jag kommer att komma ihåg länge. Skådespelarna gjorde verkligen filmen och jag tror att alla kan känna igen sig i den.

Två par träffas hemma hos det ena paret för att prata igenom en dispyt deras söner emellan. Det börjar så fint och bra men spårar snabbt ur totalt.

"Roman Polanski's Carnage is a joyously unpleasant film", skriver John Patterson, The Guardian, och det stämmer verkligen. Många skratt och stor igenkänning, men den väcker även många tankar. Vem är jag egentligen? Och vem vill jag vara? Vilka är mina motiv? Var går gränsen mellan kontroll och hysteri?

Vad carnage betyder? Ordet används en gång i filmen och översätts då med blodbad. Se den!

De små tingen...

Alla har dem. En del många, andra bara få. Vissa människor förvarar dem fullt synliga, ställer ut dem, skryter med dem. Andra har dem undanstoppade på vindar, i källare och i lador. Vi älskar att hitta dem, minnas dem och berätta om dem. Vi drömmer om att få veta att de betingar ett högt värde, inte bara emotionellt utan också ekonomiskt. Vi är noga med dem vid arv, vid försäkring och bodelning. Vi bråkar om dem, stirrar lystet efter dem och kräver äganderätt. Mest av allt njuter vi av dem. Ser på dem och förundras. Gläds över att vi har dem. De små kulturskatterna, som tillför våra hem det där lilla extra, som gör dem personliga. Visst har du också en sådan? Skriv och berätta.

First Aid Kit

 Jag fylls av en sådan lyckokänsla när jag hör de här tjejerna sjunga! När First Aid Kits "Emmylou" strömmar ur högtalarna en regnkall februarimorgon på väg till jobbet skiner plötsligt solen och mitt vintertrötta sinne vaknar till liv.  First Aid Kit är ett underbart stjärnskott på musikhimlen. För er som ännu inte upptäckt dem, kolla på klippet nedan eller läs mer om dem i DN:s intervju från 22/2. Kolla också in tjejernas personliga hemsida This is first aid kit. Get hooked!

Museibutik i Helsingör

I ett gammalt hus från tidigt 1500-tal hittar du idag Helsingörs bymuseum.  Huset har under sina 500 år tjänat både som sjukhus, fattighus och bibliotek. Muséet ligger granne med det vackra gamla karmeliterklostret och klosterkyrkan. För den som vill förgylla Helsingörsbesöket med lite historia är det värt att göra en avstickare hit. Om inte, så bara för att få besöka den fina museibutiken.




En titt genom fönstret lockar både stora och små besökare.

 



Lite pyssel..

Jag blev inspirerad av 20-talsserien House of Elliott och insåg att min svägerska använt samma teknik för att göra halsband till mig för ett tag sedan. Med vaxad lintråd, fina pärlor och en sax är det bara att sätta igång att tillverka halsband. En knut på varje sida håller pärlan på plats. Räkna med 1/4 mer tråd för knutarna när du mäter upp längden på halsbandet. Sätt igång! Knyt! Det är kul.

Vintagemässa i Malmö

Under mitt besök i butiken Flique i Underjorden pratade jag med butiksinnehavaren Kamila Weremko.Hon tipsade mig om en kommande Vintagemässa i Malmö. Tänkte jag skulle göra lite reklam för den här på vår blogg.  Mässan hålls i Tangopalatset i Malmö den 24-26 maj.

En pärla vid Davidshall...

Är du i Malmö, lämna huvudstråken och sök dig bortom gågatorna och de stora butikskedjorna. Ta av in på Kärleksgatan och passera trevliga butiker som Liebling och Baglady. Höj blicken och spana ut över Davidshalls torg. Här hittar du personliga butiker som Meloa, Bozzanova och Gry. Mest charm har kanske ändå Flique i Underjorden. Flique säljer vintageinspirerade kläder och gläntar på dörren till 40-, 50- och 60-talet.

Butikens klädesplagg och accessoarer
matchas effektfullt med nostalgisk inredning och tidsenlig feelgoodstämning.
Omsorgen om detaljerna är stor.









Du behöver inte vara ett vintagefan för att komma hit. Vem som helst mår bra av en stund i denna personliga butik.

Städa med Stil

Hör städrockar och haute couture ihop?  Vad har kurbitsmålaren Barbro Slott från Dalarna med det franska modehuset Rochas att göra och vem var Max Factor egentligen?

Stil i P1 har många av svaren. Den kunniga redaktionen motiverar sin egen programidé med det allmängiltiga klädintresset som innebär att vi alla bär kläder och att vi varje dag måste göra ett val när vi bestämmer oss för vad vi ska ta på oss. De ställer sig frågan "Vad ligger bakom valen av våra kläder och accessoarer?

Stil knyter samman "ekonomi, psykologi och samtidshistoria och passar samtidigt på att berätta spännande historier om människor som påverkat vår stil. De sätter "kläder och mode i ett historiskt sammanhang" och menar att "mode är inte något fristående fenomen, utan har förgreningar in i konst- och litteraturhistorien och i affärsvärlden". Mode är en del av allas vardag oavsett vad man har för åsikt om just mode.

Programidén är brilliant och lockar lyssnare som söker sig bortom "dagens outfit" och vill lära sig mer om kläder och mode. Om städrockar och haute couture  hör ihop får vi visserligen inte veta, men som trogen lyssnare vid strykbrädan eller under lördagens städpass är jag beredd att påstå att så är fallet.

Svårt att passa sändningstiderna? Inte alls, SR play sänder dygnet runt. Kolla i länkmenyn till höger eller klicka här.

En sympatisk säljkultur

Igår gick andra momentet i Pikus affärsutvecklingsprogram Business Performance av stapeln och det handlade om försäljning. Susanna Lindblom guidade oss genom en dag fylld av insikter i, tips och råd för hur ett framgångsrikt säljsamtal kan genomföras. Det var spännande och jag vill gärna dela med mig av vad jag lärde mig!

Susanna Lindblom, säljcoach

Vi visar enligt Susanna upp tre sidor av oss själva i ett säljsamtal: vi pratar, vi har en kropp och vi har en sinnesstämning. Vi måste vara medvetna om dessa tre faktorer och veta vad det är vi signalerar för att kunna agera och framstå på det sätt som vi önskar, på ett sätt som upplevs som attraktivt av de flesta. Är vårt tonfall och ordval optimalt? Vad har vi för hållning? Vad är det vi utstrålar?

Sinnesstämningar som är gynnsamma för försäljning kan vara nyfikenhet, glädje, att verka inbjudande och att utstråla ”care”. Mindre säljgenererande sinnesstämningar är att känna sig bitter, stressad, resignerad och att framstå som för allvarlig. Om vi är medvetna om vad vi utstrålar kan vi förhålla oss till det och kanske rent av lära oss att ta oss ur en destruktiv sinnesstämning.

När vi bemästrar vår framtoning är det dags för själva säljmötet. Många tycker att det är jobbigt med säljmöten och blir stela och obekväma bara de tänker på saken. Det är nu vi kommer till Susannas sympatiska säljkultur.

Istället för att tänka ”sälj” kan jag tänka ”erbjudande”. Istället för att tänka på hur mycket pengar jag kan tjäna om den här affären går igenom kan jag fokusera på att

etablera kontakt med kunden,
att lyssna (att verkligen lyssna),
att bry mig om och
att ta hand om kundens behov/problem.

Den potentiella kunden plockar upp dessa signaler och plötsligt har jag helt andra förutsättningar för att bygga upp ett förtroende och en relation.

Ett säljsamtal är egentligen som vilket annat samtal som helst. I ett samtal betraktas det ofta som attraktivt att vara sig själv, att vara ärlig och att vara här och nu. Visst låter det ganska enkelt att sälja?

Karin Larsson på Hemtex

För några år sedan besökte jag Carl Larssongården i Sundborn. Det var ett hem sprudlande av kreativitet, personlighet och värme. Allra mest föll jag för alla de textilier och broderier som Karin Larsson skapat vid vävstolen framme vid fönstret eller vid lampans sken om aftnarna.

Löpare á la Larsson

När Karin mötte Carl i Grez-sur-Loing i Frankrike 1882 var hon själv en lovande konstnärinna. Karin hade lockats till den svenska konstnärskolonin i Gretz liksom många andra unga konstnärer och författare vid den här tiden. Paret Larsson fick åtta barn och omsorgerna om dem och det välbesökta konstnärshemmet upptog det mesta av Karins tid. Hon slutade måla. Istället fick hennes kreativitet utlopp i personliga broderier och textilier vars mönster hon själv skapade.

Karin var en fantastisk kvinna. Hennes sätt att uttrycka konst i vardagsnära ting, blev förebild för det svenska folkhemmet. Därför tycker jag att det är extra roligt att Hemtex egna designers tittat på Karin-mönster och skapat textilier inspirerade av henne. Så här fin är duken som pryder vårt köksbord just nu:

Detalj duk

Ha en underbar Alla Hjärtans dag...

För att förgylla alla kulturtanters vardag bifogar jag länken till de sista minuterna i julavsnittet av Downton Abbey. Ni som följde serien och människorna i den förstår vad jag menar när jag hävdar att detta var ett STORT ögonblick. Njut!

En liten tass...

Välkomna Nettis och Malin! Det ska bli härligt att dela det här äventyret med er. Tänk, inte visste vi vart vårt skrivande skulle föra oss när vi författade kort till vår grekiske vän vid lejonets fot på Trafalgar square.  Att ha kul - det kunde vi redan då....

Det här ska bli kul. Nya tider - nya äventyr! Vi är bara några tangenttryck borta.


Marie

Älskade vardagskultur...

Googlar man på ordet kultur får man 370 000 000 träffar.  Nationalencyklopedin
menar att begreppet kultur "för det mesta används i betydelsen 'andlig odling'. Det är sådant som människor ägnar sig åt för att man tycker om det och för att det ger upplevelser av olika slag. Oftast tänker man på litteratur, musik, konst, film och liknande.

Att något är kultur innebär inte att det måste vara svårt att förstå. Det går inte att dra någon skarp gräns mellan vad som ska räknas till kultur och vad som inte hör dit.
Kultur är levnadssätt, en sed och en tradition."

Är det då kultur att gå på Friskis och Svettis? Det odlar ju mig andligt, jag tycker om det, det är inte svårt att förstå och dessutom är det en tradition bland många i byn att sluta upp kring Pelle på måndagens styrkepass. Nog kan Friskis åtminstone klassas som folkkultur, om än av det mindre finkulturella slaget.

Så var det ju det där med Erik Eriksson...

Hade ni glömt vad han hette? Den där författaren som skrev de där bra böckerna som Marie inte kunde slita sig ifrån under hösten. Då tänker jag göra ytterligare reklam för honom. Jag har nämligen nyligen avslutat ytterligare en bra bok av honom: "Våra hjärtan dog i New York"
Släktkrönikan, som jag bara älskade (framförallt de två första böckerna) heter "Det brinnande havet", "Den blå stranden", "De svarta molnens tid" och "Den sista stormen". Läs dem! Jag hoppas ni gillar dem lika mycket som jag. Erik Eriksson gör fantastiska kvinnoporträtt, samtidigt som han skildrar tiden de lever i på ett väldigt målande sätt. Och... precis som sig bör...står kärleken ofta  centrum.

Besök på Loiusianna

Sonia Delaunay

Den 14 februari öppnar utställningen " Avantgardets kvinnor 1920-1940" på Louisiana i Danmark. Jag har länge fascinerats av dessa kvinnor, som trots sin samtids konventioner, vågade ifrågasätta gängse ideal och prova nya vägar. De skapade utrymme för sin konstnärliga förmåga även om tiden de levde i saknade kvinnlig rösträtt och ordentliga utbildningsvägar. Sydsvenskan skrev en bra artikel om utställningen i lördagens tidning, men tyvärr gick den inte att läsa i sin helhet i nättidningen. Istället länkar jag till Louisianas webbsida för mer läsning.


Marie

Välkomna kära kulturtanter...

...och känn er som hemma. Det här är vår gemensamma blogg. Tillsammans ska vi skriva om högt och lågt, tipsa om bra böcker, berätta om radio- och TV-program och länka till bloggar och webbsidor som sätter guldkant på tillvaron. Vi ska skriva om konst, litteratur, mode, design, kultur - ja allt som vi gillar, men som inte fått plats i vår hektiska vardag. Nu ska vi låta det ta plats. På så vis hoppas vi också hitta andra läsare.

Glöm inte - Det är de små tingen som gör livet värt att leva.


Marie