Jag älskade honom, av Anna Gavalda

En passande bok, så här, en regnig söndagseftermiddag.
Den lilla boken "Jag älskade honom" av Anna Gavalda. En liten bok full av kärlek. Både av den olyckliga och lyckliga sorten, men framförallt av kärlek som den oftast är, både beundrasvärt lycklig och oerhört olycklig.

Chloé har lämnats av sin man. Tillsammans med hennes två små döttrar tar hennes svärfar dem till familjens stuga på landet. Trots att det är för kallt att vara där, så här års. Kankse just därför passar det bäst så. Kallt och ruggigt.
Där växer att samtal fram. Ett samtal mellan svärdotter och svärfar. Ett samtal tar fart i det kyliga, gamla huset. Där framför den värmande brasan talar Chloés svärfar för första gången med henne. En man som Chole sett som en känslomässig bulldozer genom alla år. Samtalet lär känna dem och de lär känna både sig själva och varandra genom samtalet.
En konversation värdig  stora teaterscenerna.
Ett samtal vi borde föra var och en,
och tillsammans.

Nyfiket, på Rättviks Gammelgård

Sommaren lider mot sitt slut, kvällarna mörknar och lamporna måste åter tändas.

Augusti månad har gett oss värme och sol. Det ska vi njuta av länge, länge.

Sommarminnena följer oss vintern igenom.

Detta är ett av mina sommarminne som jag vill dela med dig.

Om du haft vägarna förbi Rättvik och skall köra vidare, forsätt norrut. Sväng av mot Sjurberg, byn med de fina gårdarna med de vackra skorstenarna. Precis i utkanten av Rättvik ligger Gammelgården.

 

På sommaren drivs här sommarcafé. Där ska du stanna. Titta runt i gårdarna och sitt ner och njut av fika, lunch eller Rättviksglass.

Detta är ett sommarcafé med hög mysfaktor. Och även ekologiskt, vegetariskt och närproducerat. Men framför allt gott! Älggrässaft, Tuttull och natuligtvis våfflor.

Hit vill jag återkomma. Här finns plats för många. Här vill man slå sig ner!

SemsterQuiz, á lá Österreich

Fråga 1: Vad är semester?

1   Sola, bada och äta gott.

X  Utflykter, vandringar och Stiegl på solterassen.

2   Skitgubbe på balkongen, wienermusik på Alpenarenen och glass, varje dag.

Fråga 2: Hur varmt är för varmt för Anna?

1   27 grader

X  32 grader

2   36 grader

Fråga 3: Vad är gott?

1   Frittatensuppe (finskuren pannkaka i buljong)

X  Italiensk glass

2   TicTac

Fråga 4: Hur fort går volvon?

1  150 km/h

X 200 km/h

2  Fortare när alla, förutom föraren, sover. 

Fråga 5: Vad prövar tålamodet mest?

1  Varmare än 35 grader.

X  Bilkö mer än en timme.

2  Sova mindre än 50 meter från kyrkklockorna.

Fråga 6: Semesterns bästa bad?

1   Bubbelbad.

X  Bad i en klargrön Alpsjö.

2  Vattenrutschkanan "The Black Hole".

Fråga 7: Vad är läskigast?

1   Vattenrutschkanan "The Black Hole".

X  En 46 meter lång rutschkana, mer än 150meter under jorden.

2   Träffa kor.

 Fråga 8: Vad är vackrast?

1    Mirabelleslottet

X   Scandlines färja "Prins Joakim"

2    Edelweiss spa

Fråga 9: Hur många  får plats på den lilla toaletten, utmed autobahn?

1   Tills det är fullt

X  En mamma, två barn(med den totala maxlängden 250cm), en ryggsäck (hängandes på magen) och en handväska(hängandes på lilla barnet)

2   Många

Fråga10: Hur många rosor får plats i 1 rabatt?

1   Många

X  Tillräckligt

2   Fler

Rätt svar finner du i ditt inre...
Glad semester!

Semester...

Vad är det vi längtar så gruvligt efter, när vi längtar efter semestern?

Vad är det som lockar, nästan ett helt år?

Vad är som får det ätt värka så, i hjärtegropen?

Ja, massor. Ibland för mycket.

Helst inget.

Eller rättare sagt, så där alldeles lagomt mycket.

Etnologiprofessor Orvar Löfgren skrev en artikel.

Vill du läsa finns den här, när Sverige tog semester. Men det är ju semester, så här har du lite serverat:

"Två slags längtan har framför allt skapat den svenska semestermänniskan. Längtan efter sommarlovet och den röda stugan möter vi i livet kring fritidshuset eller på husvagnscampingen, medan längtan söderut delvis handlar om andra ting: sol, synd, sightseeing och äventyr.

Vi fnyser gärna åt våra turistiska föregångare. Under 1930-talet ironiserade det soldyrkande sportstugefolket över sekelskiftets vitklädda borgerskap som helst betraktade solnedgången från punschverandan och tog parasollen med till stranden. Dagens husvagnsägare kan skratta åt pionjärernas primitiva tältläger och enkla utrustning.

Gemensamt för alla 1900-talets resande generationer är att semestern erbjudit möjligheter att testa gränser, att pröva något nytt, att möta andra sidor av sig själv eller sin omgivning. Man kan hävda att semestern kommit att representera en av de få hanterliga utopierna i våra liv – ett landet Annorlunda där nya möjligheter erbjuds, där livet på stranden kan innebära snabba växlingar mellan övningar i konsten att göra ingenting till intensiv social och fysisk aktivitet.

Sommarlivet utsätts lätt för en mental överlastning, när semesterveckorna inte förmår leva upp till vinterns stora förväntningar. Det hindrar oss dock inte från att börja planera för nästa sommar redan i augusti. Sommarlovslivet berättar inte bara om vad vi längtar till utan även vad vi längtar bort från."

För det är ju värt det, all den där kära längtan. Eller är det just Längtandet som är största delen av firandet?
Vad är det vi längtar efter?
Vila.
Utflykter.
Nya vyer och gamla vyer.
Släkt, vänner, grannar och bekanta. Även gärna nya möten på nya platser.
Enslighet och oplanerade dagar.

Ett nu som blir en oändlighet. Nu, stilla i ljusa sommarkvällen.
Äta jordiga, solmogna jordgubbar, direkt urstigen ur bilen, hemkommen efter en resa.

Kvällsteet lite senare än vanlig.
Morgonkaffet under hela förmiddagen. Läsa hela tidningen.
Sen, sätta  på en kanna till.

Sommarhuset

Nu har jag sträckläst sommarens första bok - en riktig bladvändare. På väg till och från midsommarfirandet i Bohuslän slukade jag Sommarhusets 287 sidor. Anna Fredrikssons bokdebut är njutbar läsning och går inte att lägga ifrån sig. Intrigen i boken kretsar kring tre syskon som efter sin mammas självmord samlas i det gemensamma sommarhuset i skärgården. Under många år har de inte haft kontakt med varandra och relationen till den bortgångna mamman har sett väldigt olika ut. Gapet mellan dem, som tycks svårt att överbygga, är enda vägen ut.

Ni som vill veta mer - läs Ulrika Milles recension i DN eller gå in och kolla boken på förlaget.

Värd att läsa!
Fotograf: Helén Karlsson

Vindens Skugga av Carloz Ruiz Zafón

Ännu en bra bok.
Ännu ett tack, för ett bra tips på "en av de bästa böckerna du läst", till vår superba vikarierande bibliotekarie.

Vindens skugga är som ingen annan bok och som många andra böcker tillsammans.

Huvudpersonen Daniel blir en gryning väckt av sin pappa och visad till "De bortglömda böckernas gravkammare".

Pappan säger:

"- Det här stället är ett mysterium, Daniel, en helgedom. Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare."

Daniel får han adoptera en bok, Vindens skugga. Han slukar boken. 

Han ger sig sen in i en labyrint för att skydda boken och leta efter fler böcker av samma författare. 

Platsen är Barcelona, tiden precis efter andra världskriget, berättelsen magnifik. En första klassens roman. En tegelsten lätt att läsa när du väl tagit dig in i berättelsen. Spänning, historik, kärlek, så som vi känner igen den från många andra böcker. Men med en ton och vriden helhet som gör den till nått alldeles speciellt. Ord som får var läsare att vilja läsa mer!

Jag vill, som Daniel när han sträckläst din adopterade bok, "stanna kvar lite till i sagans värld och inte riktigt än ta farväl av människorna i den"

Så sant, så sant, detta är en bok du bär med dig som ett minne länge, länge.
Samt får mig att vilja resa till Bercelona och leta efter Calle Santa Ana.

En riktig bästergök

Jag har inte sett honom på nära håll, men varje kväll hörs hans ko-ko uppifrån skogen. Det känns tryggt och hemtrevligt och väldigt mycket på landet. I vilket väderstreck han sjunger vet jag inte, men för mig är han allt en bästergök. Minns ni ramsan? Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorggök.