Vindens Skugga av Carloz Ruiz Zafón

Ännu en bra bok.
Ännu ett tack, för ett bra tips på "en av de bästa böckerna du läst", till vår superba vikarierande bibliotekarie.

Vindens skugga är som ingen annan bok och som många andra böcker tillsammans.

Huvudpersonen Daniel blir en gryning väckt av sin pappa och visad till "De bortglömda böckernas gravkammare".

Pappan säger:

"- Det här stället är ett mysterium, Daniel, en helgedom. Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare."

Daniel får han adoptera en bok, Vindens skugga. Han slukar boken. 

Han ger sig sen in i en labyrint för att skydda boken och leta efter fler böcker av samma författare. 

Platsen är Barcelona, tiden precis efter andra världskriget, berättelsen magnifik. En första klassens roman. En tegelsten lätt att läsa när du väl tagit dig in i berättelsen. Spänning, historik, kärlek, så som vi känner igen den från många andra böcker. Men med en ton och vriden helhet som gör den till nått alldeles speciellt. Ord som får var läsare att vilja läsa mer!

Jag vill, som Daniel när han sträckläst din adopterade bok, "stanna kvar lite till i sagans värld och inte riktigt än ta farväl av människorna i den"

Så sant, så sant, detta är en bok du bär med dig som ett minne länge, länge.
Samt får mig att vilja resa till Bercelona och leta efter Calle Santa Ana.