Så var det ju det där med Erik Eriksson...

Hade ni glömt vad han hette? Den där författaren som skrev de där bra böckerna som Marie inte kunde slita sig ifrån under hösten. Då tänker jag göra ytterligare reklam för honom. Jag har nämligen nyligen avslutat ytterligare en bra bok av honom: "Våra hjärtan dog i New York"
Släktkrönikan, som jag bara älskade (framförallt de två första böckerna) heter "Det brinnande havet", "Den blå stranden", "De svarta molnens tid" och "Den sista stormen". Läs dem! Jag hoppas ni gillar dem lika mycket som jag. Erik Eriksson gör fantastiska kvinnoporträtt, samtidigt som han skildrar tiden de lever i på ett väldigt målande sätt. Och... precis som sig bör...står kärleken ofta  centrum.