restore - för dig som vill handla rätt



Jimmy Parmbo



I superfina secondhandaffären restore vid Värnhem kan vi loppis- och vintagefantaster verkligen göra fynd! En underbar blandning av allt i klädväg med kontinuerlig påfyllning gör varje besök nytt och spännande. Att handla här främjar inte bara miljön och vår plånbok utan även Malmös mest utsatta.

Som före detta hemlös vet Jimmy Parmbo vad det innebär att tillhöra de svagaste i samhället. Han lyckades ta sig tillbaka och startade för två år sedan Passion for People som arbetar för att hjälpa behövande i Malmö.
Tillsammans med cirka tio duktiga och engagerade volontärer bjuder Jimmy regelbundet på soppa och kaffe på olika platser i Malmö. Sponsorer bidrar med mat och dryck och att hitta fler sponsorer är ett viktigt arbete.

Jimmy har en vision och det är att kunna öppna Möjligheternas hus. ”Jag tänker mig en fastighet där hemlösa, fattiga, missbrukande, ensamma, psykiskt sjuka eller bara trötta människor kan få den hjälp de behöver. Det kan vara en kopp kaffe, någon att prata med, kläder, hjälp med myndighetskontakter, en dusch eller gemenskap”, säger Jimmy. ”Det är ett tufft samhälle vi lever i.”

restore slog upp portarna i februari och förhoppningen är att affären ska hjälpa till att förverkliga drömmen om Möjligheternas hus.

Var?
På Hermansgatan 2 i Malmö

När?
Vardagar 12-18 och lördagar 10-16.

När det som inte får hända händer...

Jag stod i köket idag och förberedde en sen lunch. Radion stod på i fönstret och efter trenyheterna tog P1:s dokumentärredaktion över sändningen. Dagens program När Anna blev sjuk handlar om lilla Anna och hennes föräldrar efter beskedet att Anna drabbats av en obotlig hjärntumör. Annas föräldrar tvingas möta det som alla föräldrar fruktar mest. De får brottas med frågor som ingen av oss skulle vilja ta ställning till. Hur hittar man kraft när ens barn blir obotligt sjuk? Hur tacklar man vardagen och sorgen den dagen livet tar slut?

Programmet är ett fint och rörande reportage om sorgen mitt i livet. Mina tankar går till lilla Anna och hennes familj.

Grattis på Mors dag

Tack för att du finns     
av Siv Andersson

Jag är så tacksam för
att jag fått möta dig.
För du är speciell
och värdefull för mig.


Det som gör dig unik
finns i ditt sätt att vara,
din styrka och ditt mod
och allt som du kan klara.


Den kärlek som du ger
i omtanken om andra
ger lärdom om hur vi
ska vara mot varandra.


Du är en sån person
man lätt kan hålla kär. 
Så tack för att du finns
just sådan som du är.

Den här dikten är till min mamma.
Många kramar på Mors dag.

Pricken över i

Innan regnet kom hann jag lägga på och föreviga de nya dynorna. Nu sitter man inte bara snyggt, man sitter skönt också!

Dynorna är inköpta på Åhlens och fanns i röd-, blå eller svartvitrandigt. För att matcha stolarna fick det naturligtvis bli ett par av de sistnämnda.

Frossa i rosa paket

Ni som känner mig vet att jag tycker om att slå in paket. Papper, snören och ibland den där lilla extra detaljen. En liten paketsdekoration som är menat som pricken över i:et.

En läcker förpackning förhöjer givandets glädje.

Vad kan så bli bättre än massor av paket, alla med stor givarglädje.

Randigt rosa, blommigt rosa, rosa snöre, snöre med jordgubbar på.

En hel bricka full och mer där till. Även händerna fulla.

Fulla av fördelsedagspresenter.

Äh, nu väcker vi femåringen med "Ja må hon leva!"

- Grattis, tjejen!

Gammalt blir nytt

Vi hade ett litet cafémöblemang under vårt plommonträd som blivit nött av väder och vind.

För att väcka nytt liv i dem och för att skapa ett naturligt blickfång i trädgården utrustade jag mig med lite sandpapper och nyinköpt vit färg och satte igång förvandlingsprocessen. 

Min yngste son hjälpte mig att skruva loss alla bräder medan jag sandpapprade för glatta livet.

Det blev ett måleriprojekt i flera led eftersom det skulle grundmålas på alla sidor och därefter målas med riktig färg.

Nu är det klart och bordet har pyntats med en röd pelargon. Ser ni den prickiga krukan? Jag unnade mig själv en sådan till slut. Imorgon ska jag se om jag hittar lite bekvämare dynor inne i stan.

Med smak av både försommaren och julen, samtidigt!

En och annan portion rabarberpaj med vaniljsås har slunkit ner senaste veckorna. Rabarber hör försommaren till. Liksom nejlikor julen. Detta är en blandning av båda!

Fick tips om rabarberdricka av en grannfu. Sonen tyckte det smakade gott när han var över och lekte. Allt som blir godkänt av de kräsna smaklökarna är värt ett försök! Jag är annars inte mycket för att safta och sylta, men detta var riktigt lätt. Och gott! Frisk smak av både försommaren och julen. Drycken är god både varm och kall.

Rabarberdryck

1kg rabarber

2 l vatten

4 st hela nejlikor

1 st kanelstång

2 dl socker

1 st citron

Skölj och skär rabarbern i bitar. Koka med vatten, nejlikor och kanelstång i ca 20 min. Tillsätt socker och saften från citronen. Sila.

Som en lucka i adventskalendern...

Från Annas Dalarna

Det är så skönt att vara flera om en blogg! Under perioder när det svårt att få tid och till och med inspiration till att skriva finns det alltid energi hos de andra. På så vis hålls vår blogg vid liv med inspirerande inlägg och tänkvärda ord. Se bara Annas underbara inlägg om Selmas lilla röda! Att gå in på Kulturtanterna blir lite som att öppna en lucka i adventskalendern - något att längta till även för mig.

Selmas lilla röda

Efter min mormor tog min moster hand om en liten röd bok. Hon visade den för min mor, som i sin tur visade den för mig. En liten, röd, tunn och tummad anteckningsbok. Jag fick en släktklenod i mina händer! En möjlighet att blicka rätt in i året 1931. På insidan av pärmen har bokens ägrinna skrivit "Denna bok tillhör mig Selma Pettersson. den 24 maj 1931."  Historiens vingslag gav min kind en vindpuff. Vaow - Selmas lilla röda!

Med prydlig skrivstil har denna Selma, min mormors farmor som jag aldrig träffat eller vetat något om, skrivit ner vardagliga anteckningar. Recept, verser, sånger och inköp.

Med sirliga bokstäver får jag veta att "Potatisplockning hos Emil Pettersson år 1953 den 28/9" gav henne 1.50. För fyra dagars arbete fick Selma 5.75.

Vidare får jag reda på utgifter, den 2 nov halvsulade hon ett par skor för 1.50 och att magnecyl har inhandlats.
Namn på förlåvande par och nyfödda barn är nedskrivna. Betydelsefulla skeeenden, vardagliga och högtidiliga. Sånger, som förgyllt kvällarna? Kakrecept väl använda, fulla av fläckar.
Små gyllene korn nedskrivna för att minnas? Nedskivet för att markera sin betydelse? Nedskrivna för att ges vidare till oss? 

Smålänningar som vi är, finns där naturligtvis ett recept på "Kringlordeg". 1 ägg, 2 mts socker, 1 kkp grädde, 1 hg smör, 1 tesked hjorttronsalt och till slut det underbara uttrycket mjöl efter behag.

På de sista sidorna har Selma skrivit små verser. Jag tänker mig att de är skrivna till och av hennes vänner.

Jag önskar vi funnit fler små röda, vältummade och välfyllda böcker.

En pärla i pärlan.

Någon gång tar vi tåget till Helsingborg, som kallas "Sundets Pärla". Mitt i denna pärla ligger Fahlmans Café.  www.fahlmans.se/cafe  En pärla i pärlan.

Ett klassiskt café med goda bakverk och gott kaffe som avnjuts i fin miljö. Mellan koppen och fatet kan man lägga en liten servett. Det finns säkert ett namn för sådana små lappar, men jag vet inte vad de kallas. Vet ni?

Fahlmans är ett sådant där café jag önskat fanns i fler städer.

Efter en kopp kaffe med en cremebulle är vi redo för en shoppingrunda. Strosar fram på Kullagatan och kassarna blir många i våra händer.

Dagens avslutas med att traska trappstegen upp till Kärnan. Föttena får vila och utsikten avnjuts tillsammans med en glass.

Bra tips är till för att föras vidare...

Känner du dig leksugen? Gillar du vatten och lite äventyr tillsammans med barnen? Det gjorde vi och fick en underbar eftermiddag i Eslöv tillsammans med våra killar på nya, fräscha Karlsrobadet. Tipset hade vi fått från två andra Kulturtanter som varit där med sina barn och gett det högt betyg. För 180 kronor har hela familjen ha kul i vattenrutschbanor, strömmande vatten och på klätterväggar. Värt att testa, eller hur?!

Kulturtanterna på opera

Igår var Kulturtanterna och jag i Malmö och såg sista föreställningen av Carmen. Om det var bra? Underbart så klart! Kvällen gav mersmak och det blir fler operabesök i höst. För vem vill inte få sitta i en salong och njuta av vacker musik och fantastiskt skådespel?

Här kommer ett youtube-klipp til alla operafantaster med Astrid Robillards tolkning av Carmen.

Roligt småpyssel...

Har ni hunnit kolla in 365 saker du kan slöjda än? Jag vill inte sno deras inlägg, bara tipsa om vilka fina saker du kan göra själv. Bloggen är full av fantastiska gör-det-själv-tips. Senaste inlägget visar hur du syr en charmig jeansväska och pryder den med en av mormors gamla spetsdukar. Kanske något för mig som har lådorna fulla av vackra små dukar.

Uppfriskande regn

Jag vet...vi är många som gärna sätter oss i solen så här års och njuter av värmen. Helst ska solen skina när vi är lediga och det är helg.

Därför var det väl med en suck som rullgardinen åkte upp i morse. Cykelutflykten till Torna Hällestad kändes inte särskilt aktuell, inte heller grillningen som jag planerade för när jag handlade tidigare i veckan.

Efter en förmiddag inne kände jag ändå att jag bara måste få komma ut. Det kliade i trädgårdsfingararna och rabatterna behövde kantklippas. Sagt och gjort.

Salladen just nu

Regnkläderna kom på, kantsaxen plockades fram och plötsligt flög tre timmar iväg som ingenting - jag kunde inte få nog av det underbart regniga vädret. Dessutom fick jag ned det sista av kantstenen som blev kvar i höstas.

Kantsten på plats

Regn piggar ju inte bara upp oss människor. Salladen och växterna frodas i trädgården och gräsmattan börjar bli tät och fin. 

Kärleken till Frank, av Nancy Horan

Efter att ha läst Aino Trosells Hjärtblad har jag kännt viss misstro till att jag någonsin kommer hitta en lika bra bok. Den var fantastisk!

Några exemplar om " Österlentanterna" har kommit i mina händer, bra och lätt. Skön läsning.

"Monsiue Linh" var på god väg, den var fin!

Men jag har gått runt på bibblan med missmod, petat lite på böckerna. Suck!

Slentrade till slut fram till informationsdisken och berättade mitt bekymmer: - Jag har nog läst min bästa bok! Vad ska jag göra?

Efter en kort konversation fick jag ett svar, ett bra svar:
- Läs kärleken till Frank!

Nancy Horan har skivit en ambitiös roman om Mamah Cheney, en modern och välutbildad feminist, som levde i början av 1900-talets Chicago. Bokan handlar hur Mamah slits mellan sin familj och den stora kärleken. Kärleken till den berömde arkitekten Frank Lloyd Wright.
Detta hände för hundra år sedan men sceneriet jag målar upp under läsningen är svårt att tidsbestämma. Mamah och Franks kärlek är tidslös. Deras liv moderna och frågorna som de ställer sig lika aktuella då som nu.

Talisien

Vi får följa Mameh från det att hon och hennes man anlitar Frank för att rita deras nya hus. Mameh och Frank finner direkt varandra och förstår varandra på ett sett som ingen av de tidigare upplevt. Vi får följa dem genom år av kärlek men också år av vånda. År av skuldkänslor över alla som såras av deras val. Valet att leva tillsammans.

De reser iväg för att vara tillsammans och för att fly skandalpressen. Men kommer ändå inte undan. De kämpar för sig själva och för varandra.
När de återvänder till USA börjar de bygga ett gemensamt hem, Talisien.

Mameh träffar svenskan Ellen Key, vars ord om den fria kärleken gör stor inverkan på Mameh. Ord viktiga ävan idag.

Detta är en bok jag hade svårt att släppa. Ytterst välskriven. Autentisk, detta har hänt, även om det är författaren som berättar.

Tragisk men ingen kärlekstragedi.

Jag blir sugen på att åka till Chicago, se Franks organiska arkitekur. Jag blir även nyfiken och intresserad av att läsa mer om Ellen Key. Denna för mig tidigare okända svenska kändis.
Min lästlust spirar!

En liten idyll söder om Themsen

Sydväst om Hammersmith Bridge ligger Barnes, en idyllisk småstadsliknade borough bara minuter från det hektiska London city. För tjugo år sedan var det buss nummer 9 som tog oss in till stan. Idag heter de 33, 72 och 283.

Hammersmith Bridge

För den som reser till London lockar naturligtvis shoppingen i Covent Garden och butikerna på Oxford Street. Det stora utbudet av berömda platser, byggnader och muséer fyller dagarna med aktiviteter för de flesta turister. Få Londonbesökare funderar på att ta sig till andra sidan Themsen.
Därför tänker jag tipsa om vad som finns bortom storstadsmyllret och turistbussarna. Där, på andra sidan Themsen, där en del av det riktiga England tar vid.

Om du tar bussen från Hammersmith till Barnes ska du hoppa av vid The Red Lion. Korsa gatan och sikta in dig på Church road - en liten butiksgata som skymtar på andra sidan vägen. Stanna en stund i den lilla butiken Blue Lavender och njut av blommor, heminredning och flätade korgar. Ser ni hjärtat på bilden? Visst är det läckert att låta butikens fönster inramas av ett vackert pilehjärta!

Fortsätt in på Church road. Ta en titt i Second handbutiken på vänster sida. Här kan du fynda vackra festklänningar och samtidigt skänka en slant till välgörenhet. Passera den lilla kyrkan och fortsätt mot den lilla grönsaksaffären längre fram. Two peas in a pod fanns redan på min tid och är lika charmig och inbjudande nu som då.

Two peas in a pod

Miljövänlig färdkost

Slink sedan in på puben The Sun in vid Barnes pond och vila fötterna en stund. Ta en kaffe eller en uppfriskande Stongbow och blicka ut över dammen och den vackra parken på andra sidan vägen.

Vandra sedan vidare till Rose cottage. Har du tur är det välgörenhetsbasar där, precis som när vi råkade ha vägarna förbi. Här har Malin och jag gått i skola. Sprungit upp och ned i Rose Cottages vindlande trappor i jakt på Proficiency. Nu satt lokala välgörare kring borden och sålde kakor, marmelader och handarbeten - på äkta engelska manér. Vi gick alla därifrån med väldoftande små lavendelkuddar.

Väldoft i kvadrat

Har du väl funnit dig till rätta i Barnes och fått smak på lugnet i London, gå ned till Themsen och hoppa på tåget till Richmond och den otroligt vackra Richmond Park. Där finns ännu en pärla att upptäcka.

För en vecka sedan...

Töser på väg

... satt vi på Sturup fulla av förväntan och ett härligt pirr i magen. Solen sken och humöret var på topp. Äntligen var vi på väg! Gissa om vi hade det roligt? Såklart! Det var underbart att få återuppleva London igen tillsammans. Det blev skratt, prat, shopping, nostalgitripper, restaurangbesök, god mat, god dryck och massvis av nya härliga minnen. Vi vandrade kilometer efter kilometer runt om i London och var eniga om att världsmetropolen var lika fantastisk nu som då.

Det var kittlande att känna vinddraget från tunnelbanetåget och dofterna från gamla tider. Men bäst av allt var att hitta det London vi mindes - ett London där det ständigt händer nya saker och där det sjuder av liv både natt och dag.

Jag och Nettis vid Trafalgar square

Barnes där Malin och jag bodde för 20 år sedan var så fint att det kommer ett separat inlägg därifrån inom kort. Tills vidare får ni nöja er med en klassisk turistbild på mina kära töser - Phonebooth, Church street, Barnes.

Malin och Nettis i Barnes

Motivation

Det där att få till en förändring är ju inte det lättaste.
Att motivera sig själv, eller andra, till en förändring är svårt.
Jag fick förmånen att, under en eftermiddagsstund, lyssna på en av de kloka. Carina Nildalen föreläste om "Samtal och aktiviteter som motiverar till förändringar". En mycket klok föreläsning, proppad av erfarenhet. Jag satt där och kända att många frågor som kännts svåra att svara på, ja ibland snudd omöjliga, fick enkla svar. Sådana där självklara och raka svar som man lätt tar med sig.
Aha!

Att skapa en förändring förutsätter motivation. Vad är då motivation? 

Jag fick med mig en förklaring:

Motivation - Movere

Att förflytta sig.

Att se avståndet till målet, uppnåendets värde och misslyckandets sannolikhet.
Eller kankse lite enklare:
Veta vart man står
och vart man skall gå.

Monsieur Linh och den lilla flickan, av Philippe Claudel

"En gammal man står i aktern på en båt. I sin famn håller han en lätt resväska och ett nyfött barn, som väger annu lättare än resväskan. Den gamle mannen heter Mensieur Linh. Han är den ende som vet att han heter så, för att alla som har vetat det är döda."

Så börjar "Monsieur Linh och den lilla flickan" av Philippe Claudel. En stillsam men innehållsrik  och full bok. Full av känslor som stannar kvar, även efter du läst klart den lilla boken, som upplevs som en poetisk novell.

Monsieur Linh är farfar till den lilla flickan och det är för henens skull han reser långt långt bort. Bort från den enda plats han någonsin kan kalla hemma. De kommer till en  plats helt olik det vanliga, en plats där Monsieur Linh inte har några resurser, utan är utlämnad till det andra ger.

På en bänk, míttemot en park, träffar han Mensiuer Bark som snabbt blir en fast punkt i hans nya liv. De två männen blir ömsesidigt viktiga för varandra. Och båda blir viktiga för den lilla flickans väl.

Detta är en bok olik böcker jag brukar läsa, ja på ett sätt olik alla bäcker jag läst. Trots det stora sorgsenheten som följer berättelsen är den inlindad i värme och tillit. En berättelse väl värd att läsa!

Dessa flinka fingrar...

Jag hamnar alltid i textilhörnan i Fina rummet under mina loppisbesök i byn och får ofta med mig en duk, en bonad eller något annat textilt hem. Tyvärr hamnar de flesta alster i min byrå, men jag ändå kan jag inte låta bli att köpa fler. Jag tänker på de människor vars flinka fingrar skapat dem, kvinnor som valt garn, tråd och mönster och skapat med omsorg.  Nu ligger deras arbeten där, som glömda drömmar. 


Jag tänker på de bonader jag har och funderar på personerna som skapat dem. Vad säger det valda ordspråket om den som broderat? Varför valdes just det? På min senaste bonad står det "Måttlig fägnad, lagom krus, gives uti detta hus". En smått otrevlig devis i mitt tycke, men charmig på sitt sätt. Kanske en bonad som hängde i ett hem där den lutherska andan vilade tungt över middagsbordet. 

Den käraste bonaden jag har hänger på en hedersplats i vårt hem - i mitt fina rum. En älskad person har omsorgsfullt broderat stygnen på bonaden. En kvinna som levde efter devisen hon valt.

Pirrigt värre

Imorgon är det dags! Då flyger jag, Nettan och Malin till London och hjälp vad det känns overkligt och pirrigt! Jag tror faktiskt inte att jag kan ta in det förrän vi sitter på planet, om ens då. Kanske blir det först när vi stiger av tunnelbanan på Piccadilly och promenerar bort mot Leicester square och Covent Garden. Då blir det till att nypa sig i armen!

Kul ska det bli! Får väl rapportera lite här på Kulturtanterna när vi kommer hem.
Väskan är inte riktigt färdigpackad än och fortfarande finns det saker kvar att förbereda. Alltså dags att lämna tangentbordet - See you later!

Egenplatser

Inspirerad av föregående inlägg kom jag att fundera över platserna vi återkommer till.
Platser som har ett värde, värde utan vår närvara.
Mervärde för oss, i att vara just denna plats.
Platser dit vi återkommer, för att landa ett slag, fylla på med energi och komma ner på jorden.

Jag for en kort tur till en av dessa platser. Kanske min favorit. Dit jag kommit många gånger genom livet.
En plats där även många av er varit.
Eller kommer komma dit.

En sak, som dessa plaster måste ge, är en direkt känsla. Bara av att komma dit händer något. Känslan finns där, innan du hunnit känna efter.

Stilla.

Stanna upp.

Något i atmosfären, något som inte går att ta på, men ändå är märkbart.

Ensamhet och tystnad om jag så vill. Bryts av en varm hälsning. Trygg vetskap om att fler finns här om man så behöver, men på avstånd.
Vågornas eviga rörelse som leder mig mot stillhet. Glittret på havets yta strålar mot mig. Skvalpet mot stenarna och klucket mot piren spelar i mina öran. Värmen och brisen känns mot min kropp.
Klippornas stenhårda sittunderlag, naturligt bekvämt för ett slag.

Termoskaffe och torr bulle. En bra bok som knappt läses, för stunden i sig är här. Nu.

En plats som jag vill bevara och gömma.

En del av paradiset

Jag önskar jag kunde ta med er till kullarna bakom vårt hus, till ravinen, sjön och de glesa björkdungarna. Jag önskar jag kunde dela med mig av kvällssolens ljus, småfåglarnas sång och grusvägens knaster. Jag är så lycklig över att bo just här, i vår by, vårt eget paradis. Det är så vackert här.

Vi bor ett stenkast från skogen - ett magiskt landskap utanför vår dörr. Varje årstid tänker jag - nu är det som allra vackrast. Skogen och fäladen när de nya löven spricker ut, när marken färgas vit av vitsippor och grodorna vandrar till dammen för att få smått. Om hösten när när träden lyser röda och vinden nyper i kinderna. Om vintern när snön ligger vit över markerna, när barn åker skridskor på sjön och träden är täckta av rimfrost. Om sommaren när hägern landar i vassruggarna, fåren vilar i enedungarna och buskarna dignar av hallon och björnbär.

Om ni bara visste hur skönt det känns att vandra genom kohagen och komma till krönet av kullen, vända sig om och blicka ut över landskapet. Att få känna lycka över att få bo så fint. Över att få bo i denna vår by, med dess natur och dess människor. 

Det sägs att det bästa i livet är gratis. Jag vet att det är så.

Kolla vilka loppisfynd jag fick!

Jag skrev i söndags att jag varit på loppis med Malin och Emilia, men jag visade er aldrig vad jag köpt. Delvis berodde det på att jag ville få sakerna på plats. För vad sägs om den här fina byrån...

Visst är den vacker! Lådorna rymmer allt mitt pyssel och mer därtill. Plötsligt kom också tavlan jag fyndade på loppisen i februari till sin rätt.

Här i närbild.

Eftersom jag blivit lite av en samlare på Kockums emaljerade kunde jag självklart inte motstå den här pottan som jag planterade daggkåpa i.

Inte heller denna virkade gladsjal. Den piggar upp vilket sinne som helst och ska få hänga på en av stolarna i trädgården i sommar för att värma den som vill.