Monsieur Linh och den lilla flickan, av Philippe Claudel

"En gammal man står i aktern på en båt. I sin famn håller han en lätt resväska och ett nyfött barn, som väger annu lättare än resväskan. Den gamle mannen heter Mensieur Linh. Han är den ende som vet att han heter så, för att alla som har vetat det är döda."

Så börjar "Monsieur Linh och den lilla flickan" av Philippe Claudel. En stillsam men innehållsrik  och full bok. Full av känslor som stannar kvar, även efter du läst klart den lilla boken, som upplevs som en poetisk novell.

Monsieur Linh är farfar till den lilla flickan och det är för henens skull han reser långt långt bort. Bort från den enda plats han någonsin kan kalla hemma. De kommer till en  plats helt olik det vanliga, en plats där Monsieur Linh inte har några resurser, utan är utlämnad till det andra ger.

På en bänk, míttemot en park, träffar han Mensiuer Bark som snabbt blir en fast punkt i hans nya liv. De två männen blir ömsesidigt viktiga för varandra. Och båda blir viktiga för den lilla flickans väl.

Detta är en bok olik böcker jag brukar läsa, ja på ett sätt olik alla bäcker jag läst. Trots det stora sorgsenheten som följer berättelsen är den inlindad i värme och tillit. En berättelse väl värd att läsa!