Jag hamnar alltid i textilhörnan i Fina rummet under mina loppisbesök i byn och får ofta med mig en duk, en bonad eller något annat textilt hem. Tyvärr hamnar de flesta alster i min byrå, men jag ändå kan jag inte låta bli att köpa fler. Jag tänker på de människor vars flinka fingrar skapat dem, kvinnor som valt garn, tråd och mönster och skapat med omsorg. Nu ligger deras arbeten där, som glömda drömmar. Jag tänker på de bonader jag har och funderar på personerna som skapat dem. Vad säger det valda ordspråket om den som broderat? Varför valdes just det? På min senaste bonad står det "Måttlig fägnad, lagom krus, gives uti detta hus". En smått otrevlig devis i mitt tycke, men charmig på sitt sätt. Kanske en bonad som hängde i ett hem där den lutherska andan vilade tungt över middagsbordet.
1 kommentar:
Jag får lust till att göra en djupdykning ner i den stora högen med textilier. Tänk vilken kulturskatt som ligger gömd på bord och i skåp. Tänk allt arbete som ligger bakom allt detta handarbete, som tycärr oftast inte uppskattas speciellt mycket.
Handarbete som jag, som knappt syr i en knapp, knappt kan stava till.
Skicka en kommentar