Efter min mormor tog min moster hand om en liten röd bok. Hon visade den för min mor, som i sin tur visade den för mig. En liten, röd, tunn och tummad anteckningsbok. Jag fick en släktklenod i mina händer! En möjlighet att blicka rätt in i året 1931. På insidan av pärmen har bokens ägrinna skrivit "Denna bok tillhör mig Selma Pettersson. den 24 maj 1931." Historiens vingslag gav min kind en vindpuff. Vaow - Selmas lilla röda!
Med prydlig skrivstil har denna Selma, min mormors farmor som jag aldrig träffat eller vetat något om, skrivit ner vardagliga anteckningar. Recept, verser, sånger och inköp.
Med sirliga bokstäver får jag veta att "Potatisplockning hos Emil Pettersson år 1953 den 28/9" gav henne 1.50. För fyra dagars arbete fick Selma 5.75.
Vidare får jag reda på utgifter, den 2 nov halvsulade hon ett par skor för 1.50 och att magnecyl har inhandlats.Namn på förlåvande par och nyfödda barn är nedskrivna. Betydelsefulla skeeenden, vardagliga och högtidiliga. Sånger, som förgyllt kvällarna? Kakrecept väl använda, fulla av fläckar.
Små gyllene korn nedskrivna för att minnas? Nedskivet för att markera sin betydelse? Nedskrivna för att ges vidare till oss?
Smålänningar som vi är, finns där naturligtvis ett recept på "Kringlordeg". 1 ägg, 2 mts socker, 1 kkp grädde, 1 hg smör, 1 tesked hjorttronsalt och till slut det underbara uttrycket mjöl efter behag.
På de sista sidorna har Selma skrivit små verser. Jag tänker mig att de är skrivna till och av hennes vänner.
Jag önskar vi funnit fler små röda, vältummade och välfyllda böcker.
1 kommentar:
Så fint, Anna! Tänk så värdefulla de spår vi lämnar efter oss är och hur viktiga de är som länk till vår historia. Det var ett tag sedan jag skrev i min egen lilla röda (jag har ju en sådan), men numera får jag tankarna på pränt här på vår blogg. En ny sorts sätt att lämna avtryck i historien och tankar till dem som kommer efter.
Skicka en kommentar