Njutbart

Ikväll sändes det första avsnittet av sex i serien "Den njutbara trädgården" i SVT. Titeln på programserien är talande - det är njutbart att följa Aly Fowler i hennes trädgård. Aly vill bli självförsörjande odlare och få det mesta ut av sin lilla trädgård i stan. Vi ska få följa henne på vägen dit. Trots att det sänts en del trädgårdsprogram förr känns den här programidén ny. Layouten är snygg, cool och fräsch, innehållet inspirerande och lärorikt. Vem vill inte odla grönsaker och skaffa höns efter att ha sett första avsnittet med Aly. Nyfiken? Kolla klippet.

Sean den förste banan

Yes!, skriker sonen. "Sean den förste banan" finns på Spotify! Jag kvider när "Diggidiggiding-dingding, här glider kingenin" ljuder ur högtalarna. Nä, inte nu, säger jag och fäller ihop locket på laptopen varpå ljudet eller oljudet i mina öron dör ut. Ser ungarnas besvikna miner. Faller till föga. Lyfter locket och hör barnens jubel. Och tänk - man kan bli glad av Sean Banan! Inte för att "olåten" blivit bättre än för en stund sedan. Nä, det är barnens uppenbara glädje som sprider sig i hela köket som gör mig glad. De ÄLSKAR ju Sean Banan! "Diggidiggiding-dingding, här glider kingenin"

Niceville av Kathryn Stockett

...har jag sträckläst de senaste två dagarna. Det är faktiskt en av de bästa böcker jag har läst på länge. Nästa torsdag ska vi diskutera den i bokklubben men jag kan inte vänta, jag måste rekommendera den nu.

Skeeter återvänder hem till Jackson, Mississippi, efter college och ser sina vänner och livet där med nya ögon. Det är tidigt 60-tal och hon berörs illa av den diskriminering och förnedring de svarta utsätts för.  

Skeeter skriver tillsammans med färgade hembiträden som arbetar i vita hem en bok om deras liv. Detta är extremt farligt vid den här tiden ... det har precis börjat brinna i Mississippi.

Skeeters före detta väninna Hilly är lite väl ond. Hon kunde med fördel ha framställts något mer nyanserat. Det är det enda som jag inte tycker känns helt trovärdigt.

Trots att boken behandlar starka känslor, stora kärlekar (inte minst mellan hembiträdena och de vita barnen) och svårt lidande blir den aldrig sentimental. Våldet och orättvisorna beskrivs utan större åthävor. Niceville är varm och vacker och påminner oss om att vi alla faktiskt är rätt så lika. Och om hur viktigt det är att våga vara modig.

Vårkänslor...

Vitsippor från i fjol.

Var det fler än jag som njöt av solen idag? En känd svensk författare uttryckte det så här för mer än 100 år sedan.

En dikt om våren

Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden,
nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och vår, så får vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten:
Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten.

Av August Strindberg

Trevlig tradition

Sista lördagen i månaden hålls det loppis i vår by och då vallfärdar människor till stationshuset både till fots och med bil. Den hugade köparen ser till att vara på plats innan tio för att göra de riktiga klippen. Ofta bildas kö utanför dörren minuterna innan det är dags. Tio slås portarna upp av gulklädda herrar och människor i kön försvinner snabbt in till olika avdelningar. En del stannar bland möblerna, andra ställer in siktet på bokavdelningen eller textilierna. Det hälsas bekant, byts några ord, varor prutas och föremål värderas. Trots att det hålls loppis en gång i månaden är det alltid förvånansvärt många nya saker som har tillkommit sen sist.

Koppar och fat på gammalt vis.

Idag fyndade jag en tavla, en liten kanna att ha blommor i, ett målat skrin och några frukosttallrikar. Loppisbesöket avslutades som vanligt med en god latte tillsammans med en vän på byns café. 

Min lilla kanna.

Tavlor i alla storlekar.

Spela spel, spela roll?

I P1:s Tendens och Barnen har man under veckan behandlat ämnet barn och spelande i serien "När datorspelen tar över". Programmet ser på spelandet både ur de vuxnas och ur barnens perspektiv. Det tar upp hur vi föräldrar känner det när våra barn blir fixerade vid  "datorn" och berör frågor som: Vad är lagom mycket spelande? Hur förhåller vi oss till skärmtid framför TV och dator? Hur bibehåller vi ömsesidig respekt när vi sätter upp gränser? Hur mår vår barn av för mycket stillasittande och vilka regler och begränsningar ska vi sätta?

Alla som har barn i "spelåldern" känner igen sig i frågeställningarna. Frågeställningar som kräver att vi tar ställning. Martina Wagner på Medierådet, själv förälder, resonerar sunt kring frågorna i fredagens program av Barnen - "Spela spel, spela roll?" Lyssna själv och avgör!

En onsdagkväll med Carnage

Jag kan verkligen rekommendera Carnage! En film som jag kommer att komma ihåg länge. Skådespelarna gjorde verkligen filmen och jag tror att alla kan känna igen sig i den.

Två par träffas hemma hos det ena paret för att prata igenom en dispyt deras söner emellan. Det börjar så fint och bra men spårar snabbt ur totalt.

"Roman Polanski's Carnage is a joyously unpleasant film", skriver John Patterson, The Guardian, och det stämmer verkligen. Många skratt och stor igenkänning, men den väcker även många tankar. Vem är jag egentligen? Och vem vill jag vara? Vilka är mina motiv? Var går gränsen mellan kontroll och hysteri?

Vad carnage betyder? Ordet används en gång i filmen och översätts då med blodbad. Se den!