Egenplatser

Inspirerad av föregående inlägg kom jag att fundera över platserna vi återkommer till.
Platser som har ett värde, värde utan vår närvara.
Mervärde för oss, i att vara just denna plats.
Platser dit vi återkommer, för att landa ett slag, fylla på med energi och komma ner på jorden.

Jag for en kort tur till en av dessa platser. Kanske min favorit. Dit jag kommit många gånger genom livet.
En plats där även många av er varit.
Eller kommer komma dit.

En sak, som dessa plaster måste ge, är en direkt känsla. Bara av att komma dit händer något. Känslan finns där, innan du hunnit känna efter.

Stilla.

Stanna upp.

Något i atmosfären, något som inte går att ta på, men ändå är märkbart.

Ensamhet och tystnad om jag så vill. Bryts av en varm hälsning. Trygg vetskap om att fler finns här om man så behöver, men på avstånd.
Vågornas eviga rörelse som leder mig mot stillhet. Glittret på havets yta strålar mot mig. Skvalpet mot stenarna och klucket mot piren spelar i mina öran. Värmen och brisen känns mot min kropp.
Klippornas stenhårda sittunderlag, naturligt bekvämt för ett slag.

Termoskaffe och torr bulle. En bra bok som knappt läses, för stunden i sig är här. Nu.

En plats som jag vill bevara och gömma.