måndag 2 april 2012

Påsk i trädgården

Påskfint

Idag trotsade jag ishavsvindarna, klädde mig varmt och pyntade trädgården inför påskhelgen. Trots att växtligheten fortfarande går på sparlåga finns det gott om färgklickar i rabatterna. Längst upp till höger är pärlhyacinterna vi satte i höstas.

söndag 1 april 2012

Udda Tina i Lund


Det blåste kallt i lördags, men även om den utlovade vårsolen försvann blev det en del vandrande mellan butikerna i stan. En butik som lyser upp även mulna dagar är Udda Tina på Lilla Fiskaregatan. Butiken är fylld av färgglada prylar och mönstrade föremål - kläder, heminredning, smycken, småprylar, ja allt möjligt. Kanske drar du, liksom jag, på smilbanden när du upptäcker små favoriter från förr eller vad sägs om de färgglada Myntrik-elefanterna i olika storlekar. Notera också de underbara regnkapporna längst upp till höger. Visst väcker de habegär?! Problem att hitta dit? Inte alls. Kolla kartan på Tinas hemsida. Planera också in en lunch på nya favoritstället Gattostretto vid Kattesund. God mat och utsökt kaffe!

Nya favoritstället - Gattostretto vid Kattesund

lördag 31 mars 2012

En dag på stan...





Solen skiner över ett nyutsprucket vårlandskap.
Löven är på väg att färga trädgårdshäckarna gröna.
Ute sjunger fåglar för full hals.
Energin fortplantar sig som ett jordskalv genom hela kroppen. Jippi! Jag är ledig!
Jag åka in till stan.
Oj, vad skönt det är med vår!

torsdag 29 mars 2012

Underbara Clara om bloggande

Jag skulle ju inte blogga mer ikväll, men efter att ha läst UnderbaraClaras senaste blogginlägg blev jag bara tvungen att länka till hennes sida och inlägget "Bloggar är ett jävla trams del 2."

Så här skriver Clara:

"Jag tror jag får ta det här en gång till eftersom jag uttryckte mig otydligt och väldigt många missförstått vad jag menar: Att blogga är att ha ett utbyte med människor som är likasinnade. Dela erfarenheter. Bli bekräftad i vad man är och gör. Bekräftelsen kan i sin tur generera ökat självförtroende. Att man vågar stå upp för sig själv. Att man kommer på vem man är och vad man gillar och inte. Att man gör bra saker."

Vidare skriver Clara:

"Min poäng är att bloggvärlden är ett forum av (huvudsakligen) kvinnor som skriver för andra kvinnor. Ett forum där människor peppar och bekräftar varandra. Och den självförtroendeboost som det ger skapar ringar på vattnet vare sig du bloggar för business eller för din egen skull. Och det kan få dig att ta steg i ditt liv du annars aldrig vågat ta. För att ingen förväntat sig att du ska våga eller ens vilja ta dem."

Gå in och läs inlägget i sin helhet på http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/bloggar-ar-ett-javla-trams-del-2/ eller klicka på UnderbaraClara i blogglistan.

Jag håller fullständigt med henne. Väl talat.

Längtorna

En längtan

Ur Aino Trosells Hjärtblad

"Bakom sänkta ögonlock halvt ner i drömmen kommer det där ordet som hon själv har hittat på: längtorna. Som gläntorna, som hägringarna i vardagskampen, glittret, blicken, energin. Nya infall och berättelser. Som gnistor, som stjärnor som föds i den mörka och gåtfulla rymden.
Livet är en brokig väv och funnes bara hjältar skulle inga färger längre finnas. Och hade inte historierna funnits skulle Hulda vara fattigast av fattiga.
Är tiden verkligen en linje? Är den inte snarare en lök, som blir allt större? Att hon har haft den ofattbara turen att hamna överst? Utan det som finns inunder kan hon dock lätt fara iväg med vinden. Att vara en liten del av en växande obegriplig helhet är svindlande.
Livet började inte när hon föddes och det slutar inte heller när hon dör. Och en gång ska hon vara en av alla dem som gick före."

Hjärtblad av Aino Trosell

Tänk! Jag har hittat en ny författare som jag bara måste läsa mer av! Författaren, Aino Trosell, vars skrivtalang bottnar både i det poetiska språket och det personliga uttrycket, skriver med en tyngd och en trovärdighet som är få författare förunnat.
Tryggt tillbakalutad i min solstol i södra Spanien, där läsupplevelsen tog sin början förra veckan, reste jag paradoxalt nog norrut, till 1870-talets Dalarna och dalkullan Hulda.
I Hjärtblad får vi i bokens inledning möta Hulda när hon är åtta år. Hennes familj har med nöd och näppe klarat svältåren under 1860-talet och även om fattigdomen fortfarande är påtaglig och livet tufft, så växer Hulda upp i ett kärleksfullt hem, med förstående föräldrar och tid för mycket lek.
Sitt första betrodda arbete får Hulda som 13-åring. Hon blir lissgättare, ett vallhjon som vaktar kreatur i skogen under sommarmånaderna. Den åldriga storgättaren Brus Marit blir hennes mentor, både som vallare och som historieberättare.  Det är också under sin tid i skogen som Hulda möter Lars, pojken och senare mannen som kommer att spela en avgörande roll för hennes livsöde.
Aino Trosell
http://www.ainotrosell.se/
När Hulda ett år senare går som konfirmand och vuxenlivet väntar är hon full av tillförsikt inför framtiden. Men oförutsedda händelser i familjen får Hulda att liksom många andra kvinnor från Dalarna bege sig till Romboland, landskapen kring Mälaren, för att hitta ett arbete. När Hulda får höra talas om välbetalda tjänster i Stockholm beger hon sig dit och hamnar lyckosamt i en rik borgarfamilj. Där blir hon snart omtyckt av herrskapet och förgyller med sina historier från Dalarna de rika borgarfamiljernas tillställningar. Lars finns i hennes tankar, men svek och hjärtesorg får henne att omvärdera livet. Med stark beslutsamhet väljer hon att gå sin egen väg, inte bara en gång, utan flera. I Huldas starka kvinnogestalt har jag funnit ännu en Betty (huvudpersonen i Moa Martinssons Betty-serie från 40-talet). En person som jag kommer bära med mig som en litterär vän och vars existens tillfört läsningen något alldeles extra. Aino Trosell gör med sin bok Hjärtblad ett outplånligt avtryck hos sina läsare och får åtminstone mig att vilja läsa mer.

                                                                         

onsdag 28 mars 2012

Kulturtanter på G


Notera antalet inlägg sedan februari månad - 53 stycken! Jag tycker att vi börjar få upp ångan och hoppas att skrivlusten ska hålla i sig. Tack kära bloggtanter för er inspiration!