Varandets lov

Vår skog förra våren.

Fredagskväll och jag har ärende in till byn. Solen står lågt på himlen och vårvärmen ligger kvar som en sval filt över axlarna. Parkeringen vid byns lilla centrum är full av bilar. Massor av människor är i rörelse. Det nästan alldeles tyst, sånär som på svaga munspelstoner som letar sig fram från det lilla torget. Det lyser i butiksfönstren, utanför blomsteraffären stoltserar vårlökar, petunier och videkissar. Från pizzerian stiger den mättade doften av ost, basilika och bröd. Det skymmer och fredagskänslan ligger i luften. Människor är glada, lättade över att helgen kommit med sol och värme. Inne i butiken ringlar köerna vid kassan. Flaskor klirrar i gröna små påsar, barn gråter, det skrattas, trängs och lastas varor. Själv står jag och njuter. Ser på bekanta och obekanta människor i butiken och stortrivs. Gillar att vara en del av vår by. En by där det lilla är det stora. Där är naturen finns inpå husknuten och storstaden är inom räckhåll. Tänker stora tankar. Mmmm...Skönt att bara finnas till!