En
kollega i branschen nämnde över en bit prinsesstårta att det
förmodligen är en förutsättning att läsa mycket skönlitteratur för att
vara en duktig skribent. Det höll jag, över prinsesstårtan, verkligen
med om och kände att jag har mitt på det torra, eftersom jag konsumerar
åtskilliga sidor per år.
Kollegan fortsatte med att poesi är copyns skönlitterära motsvarighet och att en skribent verkligen kan lära sig mycket av denna genre som jag, bortsett från en period med Karin Boye för ungefär två decennier sedan, helt har lämnat därhän. Men nu stundar nya tider. Tomas Tranströmers samlade verk dimper ner i brevlådan inom det närmaste. Jag ser fram emot denna bekantskap.
Kollegan fortsatte med att poesi är copyns skönlitterära motsvarighet och att en skribent verkligen kan lära sig mycket av denna genre som jag, bortsett från en period med Karin Boye för ungefär två decennier sedan, helt har lämnat därhän. Men nu stundar nya tider. Tomas Tranströmers samlade verk dimper ner i brevlådan inom det närmaste. Jag ser fram emot denna bekantskap.
2 kommentarer:
Min poetiska era var nog för 25 år sedan, då min farmor läste för mig. Hon fick ett intresse att slå rot och jag läste en och annan dikt. Bla Boye: oöndligt är vårt äventyr!
Kanske kan roten få skott?
Men då behöver jag något lätt. Är inte Tranström svår?
HIttar du en dikt av Tranströmer som du tycker extra mycket om, publicera den! Jag har ännu inte läst hans poesi, men är nyfiken.
Skicka en kommentar